Han har intervjuat och dokumenterat alla popens storheter. Som Paul McCartney och Mary Wilson. Men Rolf Hammarlund,75, måste konstatera att många inte är i livet längre.
Desto roligare blev det för rekordmånga seniorer den 26 februari att kunna väcka liv i ”sexties” och ”seventies” igen. Så hette teveprogrammen som samlade miljonpublik i Sverige och som den flitige medarbetaren i Radio Sörmland och senare Östnytt lyckades producera under visst motstånd.
När Rolf Hammarlund kom över Beatles skiva en vecka före den släpptes hette det att musiken var ett ”för smalt ämnesområde”. Stundtals lyckades han finansiera sina unika intervjuer med de främsta popmusikerna genom att utföra vanliga nyhetsinslag för hemmaredaktionen.
Beatles och Supremes avlöste varandra i musiktoppen, och varhelst de dök upp fanns Rolf Hammarlund på plats. Till sist blev det en bok om Popåret 1967 som fick en strykande åtgång bland seniorerna. Dessa upplevde en musikalisk nostalgitrip av sällan skådat slag – ungdomsårens pop fick många att minnas.
Själv saknade den tidigare sångaren och gitarristen mest att prata musik med Gary Brocker (Procul Harum), Paul Jones (Manfred Mann) och Michelle Phillips ( Mama and the Papas). Hans bästa intervjuobjekt. Och hans favoritlåt är självfallet A Whiter Shade of Pale. Men John Lennon vågade han som blyg 15-åring inte närma sig.